EmmaJacobssonsblogg

Sitter man här, känner mig ganska splittrad just nu, jag vet inte hur jag mår, tror inte jag vågar känna efter.

Imorgon kl 13.00, då tar allt slut, då får Kracke träffa Mulle, Felix och Ninen som redan här i himlen. Det känns så overkligt att jag kommer vakna först imorgon och förmodligen inse att idag tar det slut.

Efter tre veckor av mediciner, vetrinärbesök, oro och allt annat som följer med när man har en sjuk häst som man tillslut inser att, de går inte att göra mer, vi har gjort precis allt som går. Jag har gått runt hela dagen med något litet i magen som äter upp en inifrån och man känner sig så tom när man vet att ett beslutet sedan är taget. När jag väl fick reda på det så kände jag mig lättad, lättad för Krackes skull, man vet ju att han kommer ha de så mycke bättre sen. Och jag har lyckats mig hålla lugn hela dagen, varit lugn och bara svalt allt som hänt, men de gör så ont i mig att se min egen storesyster som alltid klarar allt, gråter och är alldeles förvirrad. 

Sen står man framför grannen och undrar om de kan flytta upp sin häst över helgen, då vi samtidigt letar en häst som lånas ut på foder. Och från att stå lugn och sansad fråga om de går bra, till att man bryter ihop totalt och allt bara kommer över en att de faktiskt händer. Kracke kommer inte finnas mer, de liv vi haft kommer försvinna och jag vet inte om jag gråter för att allt som hänt eller för framtiden jag såg framför mig.

Planen nu är ju att vi ska ha en häst på foder, de ska alltså inte sälja den till oss, för om ett år kommer vi sälja Flora, de svider så jäkla mycket i mitt hjärta när jag tänker på de, men om ett år kommer jag ta studenten, börja jobba, ha ett helt annat liv än vad jag har nu........och Flora kräver sin ryttare om hon ska må bra. Och jag vill att hon ska må bra, mår hon inte bra, så mår jag inte bra. Men det är något som jag nu kommer lägga åt sidan så länge,det blir alldeles för mycket att tänka på nu, men den dagen hon ska försvinna från mig kommer jag vara otröstlig, precis som jag varit i några veckor nu. Men livet är inte lätt ibland......

Nu bör jag sova, koppla bort allt ett tag, för imorgon kommer de bli en jobbig dag, o jag önskar att natten aldrig kommer ta slut........



Jag är så jäkla tacksam att jag fått ha en sådan underbar häst i mitt liv. Och jag kommer aldrig någonsin lämna hästlivet bakom mig, vad som än händer! Ingen kan ta de ifrån mig.