EmmaJacobssonsblogg

Kom in från en jätteskönt promenad me Flora, gick bara ett varv runt byn o till foagrindarna me bara grimma på henne, hon e så mysig att gå med sådär för hon är nästan som en hund som ska spana o titta överallt när man går, o håller samma takt som jag o så....Efter promenaden mådde jag riktigt bra, pyssla lite med hästarna o gick sedan in till mamma, då försvann de glada humöret o nu mår jag lite illa.....

Hon berättade att en häst och en ryttare blivit påkörda någonstans på vägen mot botkyrka. Förmodligen så skulle de över vägen o så blev de påkörda av nån klantig jävel! Å jag mår så jäkla dåligt av sånt här, de händer hemska saker varje dag, men när ett djur blir skadat, o just en häst så känns de tio gånger värre! Jag vet ju själv hur det är när man ska ta sig över vägen och man ber lite till gud varje gång.....Och det som man är som mest rädd för att de ska hända, händer faktiskt ibland....Stackars häst, stackars ryttare och stackars den som körde bilen! Hur ska man må efter man har gjort något sånt? Enligt mamma skulle hästen vara död, då hon såg den ligga vid sidan av vägen med ett täcke över sig, ryttarn vet jag inte....jag hoppas verkligen de gick bra för henne eller honom......Usch asså!

Skulle de någonsin hända Flora eller Kracke något så vet jag inte vad jag skulle göra....? De får ju bara inte hända något...